Så kan : gråta användas i en mening
- Han isnar alltmer av fasa, han börjar bävande gråta så tyst, så tyst för att inte väcka någon, det vet han av gammalt är farligt.
- Hon svalde och svalde för att inte skämma ut sig med att gråta.
- Du får sitta där och gråta tills du hårdnar, flicka !
- Och att gråta för Mathildes skull, är det förnuftigt ?
- – Det här är första gången en ballong har fått oss att gråta.
- Man vill falla på knä och gråta av lycka.
- Kanske börjar hon snart gråta, tror Inez.
- Hon var, som skulle hon ingenting tåla, utan genast börja gråta, vad jag än sa.
- Men han ville inte gråta.
- Jag hade lust att gråta, jag.
- När hon besinnade den stora välviljan och människokärleken, som låg bakom allt detta, grep det henne så djupt, att hon hade velat gråta.
- De stod på perrongen och vinkade och log fast det syntes nog på mamma att hon nästan var på väg att börja gråta.
- Du skall aldrig se mig gråta, mamma, aldrig höra ett hårdt ord af mig, och jag skall aldrig öfvergifva dig mera... aldrig !
- Men hon stod inte längre ut att höra Tord gråta.
- Alla vi andra, även läkarna, är rädda för att han ska börja gråta, tror jag.
- Kejsarinnan talade så med dem om deras hårda liv, att de började gråta över hennes medlidsamhet.
- Så började töserna gråta, skreko :
- Pojken var nära att gråta av ångest, men solen stod nu på himlen guldgul och glad och satte mod i hela världen.
- Ibland far man en sådan lust att gråta.
Dessa exempelmeningar är från olika tidningar och Wikipedia.
genvägar
